Jag har ett jävla underligt förhållande till mat, det är den största anledningen till att jag står här idag med 20 kg över och en garderob full med kläder som inte passar.  Trots det kan jag inte hindra mig själv ifrån att ta en stor bägare med mjukglass istället för en liten, fastän jag blir lika nöjd efter en liten. Jag köper en stor daim-strut istället för en lakritspuck som jag egentligen ville ha bara för att daimstruten var större. Jag kan inte ta bara en kakbit utan tar fyra, jag kan inte äta upp bara halva kycklingrullen utan äter upp hela fastän jag är proppmätt efter halva. Vad är det för ett jävla bisarrt beteende?

Jag har lyckats delvis med mitt nyårslöfte. Jag bryr mig om miljön mer, jag tar hem maten i tygkassar, jag köper ekologiska, kravmärkta fairtrade-varor och undviker e-nummer för det allra mesta. Men jag äter sådana mängder så att det inte spelar någon roll hur bra maten är som jag äter...

Förbannade skit vilket jävla pucko man är.

Har haft en riktigt härlig helg. Sovit gott, promenerat, träffat familjen och myst med lilla Hubert. Hubert är min hundvalp, en australisk terrier.

Fick frågan om jag tränar; jag har ett träningskort på ett gym som jag fått genom jobbet. Dock har jag slarvat med att gå dit på senaste tiden. Egentligen tycker jag att det är roligt, men det jag gillar allra bäst är bara promenader. Långa, härliga promenader. Ska definitivt ta tag i träningen men det allra största problemet för min del är att jag inte kan hantera maten, att jag t.ex måste äta tills allt är slut, aldrig kan bara ta en kaka o.s.v Det är en träningssak och det fungerar om man koncentrerar sig.

 Så fort vår ekonomiska situation reder upp sig så ska jag försöka komma in på ridskolan så att jag kan börja rida igen. Det saknar jag och det om något är otrolig träning...och tusen gånger roligare än gym.

Idag är det jättevackert väder men kallt. Var ute och promenerade men det var inte så trevligt alls idag. Den här tiden på året är rätt så jobbig, man vet aldrig hur man ska klä sig och man lyckas alltid frysa häcken av sig eller svettas ihjäl.

Det här med bloggandet har jag försökt mig på förr. Likaså det här med bantandet, nya liv och sockeravgiftningar.

Mitt nyårslöfte det här året var att äta mat som var bättre för mig och för miljön, mer ekologiska varor, så lite tillsatser och E-nummer som möjligt.

Detta har jag lyckats någorlunda bra med, jag har definitivt dragit ner på det här med att dra hem litervis med läsk och mineralvatten från affären och istället dricker jag citronvatten eller vatten från min soda-stream. Jag äter mindre halvfabrikat och jag äter så mycket ekologiskt  och fairtrade som jag har råd med med. Dessutom bär jag oftast hem maten i tygpåsar från affären.

Sen har vi ju det här med godiset, kakorna, bullarna och bakelserna.

Det har väl gått sådär kan vi väl säga.

Januari och februari gick bra och jag gick ner 5 kg faktiskt. Imponerad.

Sedan kom mars och allt spårade av någon anledning ur. Sedan gick allt åt helvete, ekonomiskt och privat. Värst var det att min älskade hund dog, min käraste bästa vän på jorden.

Efter det orkade jag inte ta tag i något.

När påsken kom hade jag en ny liten vän i mitt liv och jag fick besked från jobbet att jag skulle få stanna nästan ett år till på mitt vikariat men då var det ju påsk och sockerberoendet vann över förnuftet.

I tisdags, dagen efter annandagen började jag än en gång den mödosamma vägen mot ett lättare liv. Fick nästan skrämselhicka när vågen visade 80,7.  1 kg och 8 hg ifrån min toppvikt nyår 2005 när jag var som fetast.

Så jag tänkte som så nu, jag har varit smal, jag ska bli smal igen och framförallt ska jag i smaljeansen innan sommaren är slut.

Får se nu vad vågen visar på måndag. Ganska bra har det gått faktiskt.